Att få dela bröd, en måltid, med en vän är något som jag värdesätter och är tacksam för, varje gång jag får vara med om det. Dessutom är det ett utmärkt tillfälle att få feedback på mina senaste experiment i köket! Häromdagen packade jag picknickkorgen och spenderade en väldigt lång lunch tillsammans med Clara på hennes ljuvliga punchveranda. Vänskap är gott för själen. Med i korgen denna dag följde det ett väldigt speciellt bröd.
Mannabrödet
Groddat mannabröd har blivit en ny favorit i mitt kök. Det började som ett äventyr för att testa om det skulle funka och blev ett bröd som både känns levande och näringsrikt. Genom att grodda vetekärnorna väcks deras naturliga sötma och smakdjup till liv, vilket ger ett saftigt och lätt sött bröd utan tillsatt socker. Jag har dock i russin, som inte ger så jättemycket smak, men innehåller socker så det ger en lagom, balanserad smak och sötma.
Att det här händer just nu är en kombination av min egen nyfikenhet och mitt arbete med att återetablera spannmålsodling för humankonsumtion i Norrbotten. Själva vetet är Dala lantvete, en kulturarvssort som odlas av n Lars Lindström i Eldsmark som odlar det ekologiskt och dessutom på en överjordiskt vacker plats på jorden, utanför Husum. Tack Lars! Det var bra groddbarhet på detta.
Här har jag nyss lagt kärnorna i kallt vatten.
Manna bread är särskilt populärt i hälsokost- och groddbrödskulturer, framför allt i USA, men även i Europa, ofta i hälsokostsammanhang.
Det här är ett enkelt och långsamt sätt att baka, där tiden får göra jobbet. Resultatet blir ett rustikt bröd med mjuk textur och en mild kryddighet från kanel och russin. Perfekt att skiva tunt och njuta som det är, eller med lite smör.
Dag 1 hade små groddar utvecklats.
Att arbeta med groddade spannmål känns också som ett fint sätt att komma närmare råvaran, att låta kärnan gå från vila till liv, och sedan bli till bröd.
Sedan växte det så det knakade över natten och de blev nästan för långa groddar, men det fungerade bra.
Varför ska man grodda?
Det här är bara ett experiment, men jag tänker att jag förklarar kemin bakom och varför det är en intressant teknik.
Vid groddning aktiveras kornets egna enzymer, vilket bryter ner lagrade näringsämnen och gör dem mer tillgängliga för kroppen. Stärkelse omvandlas delvis till enklare sockerarter, proteiner bryts ner till aminosyror och mängden antinäringsämnen (ämnen som minskar näringsupptaget) som fytinsyra minskar. Det innebär att mineraler som järn, zink och magnesium blir lättare att ta upp och därmed en ökad biotillgänglighet som gör groddade spannmål både mer lättsmälta och näringsrika.
Manna från himlen
Mannabröd har en stark biblisk koppling till berättelsen om manna i öknen, det bröd som enligt Bibeln föll från himlen och gav israeliterna näring under deras vandring. Jag har läst att det maldes mellan stenar och gräddades på stenar av solljuset. I kristen symbolik har bröd också ofta fått stå för liv, omsorg och det som bär människan genom vardagen. För mig väcker mannabröd tankar på både föda, liv, tacksamhet, något livgivande. Att bryta bröd tillsammans, vänskap. Vad tänker Ni om det, känner Ni igen uttrycket Manna från himlen?
Det är nog vanligare i andra länder, har någon av er testat?
Mina nära och kära är de som alltid får testa först, så jag tog med det till vårens mysigaste fikastund på Clara’s punchveranda. Vi bröt mannabröd, drack starkt kaffe och uppdaterade om livet.
Foto: Clara Lidström, även översta bilden har Clara fotat.
Clara var så sommarfin i sin gula klänning! Jag hade med mig lunch i picknickkorgen: Rökt sik och potatissallad med grönsallad på sidan av och en ramslöksmajonnäs.
Ps. Vill ni ha recept? Skriv nedan isåfall så skickar jag ut det i nästa nyhetsbrev.
Önskar Er en jättefin dag, tills vi hörs igen!
