Mina tankar målar upp en bild av Kling & Klang i Pippi långstrump när jag frågar om vandringsleder nära stan och min barndomsvän börjar prata om heta paltar och Eliasgrottan. Visst har jag varit där? Nope. Jag hade nog för många andra intressen när jag bodde i Piteå. Om jag var ute i naturen var det isåfall med Herr Larsson. Hästen jag skötte & red i Höglandsnäs. Och det där är ingen ridstig.
Packar ryggan. Snör på oss kängorna.
Elias Bäckman (född 22/11 1800) är Piteås version av Robin Hood. En berömd stortjuv som på 1800-talet härjade i Infjärden. Han kan även ha varit något av en missförstådd spelevink och före sin tid med practical jokes som inte uppskattades på den tiden. Man hade förmodligen fullt upp med att ordna mat på bordet för att it familjen sku svält ihal.
Vid Högberget i Svensbyn sägs det att han hade sitt tillhåll. Eliasgrottan. Men han växte upp och bodde i en familj i byn. En tragedi i familjen förändrade allt. Han är 17 år när hans pappa dör. Kanske är det då det spårar ur ordentligt.
Elias var en skicklig och nalta ovanlig tjuv, han verkade inte stjäla för egen vinning. Stöldgodset från hans nattliga stöldturnéer från rika storbönder verkade istället dyka upp framför ytterdörren hos fattiga torpare. Som ibland hade nämnt för Elias att de behövde något. Ingen fick fast han i första taget, han var kreativ och det sägs att han gått baklänges i damskor från Öjebyn över Infjärdens is, till Svensbyn. En imponerande sträcka.
Han åker på spöstraff, in några vändor på straffarbete, kommer fri, in igen. Karriären med att knycka saker avslutades dock helt till slut när Elias för sista gången fördes söderut på straffarbete.
Den här historien är om en av gångerna han åker fast. Det är efter att en bärplockare från byn sett honom när hon var ute och plockade lingon. När länsman kom för att hämta Elias så säger legenden att Elias just satt en stor paltgryta att koka och således kastade glödheta paltar på dom. Bara en sån sak. Hur förvånad skulle man bli? Kanske it i Pite, men ändå.
Emma var självklart med. Ni kanske minns henne? Våran Norrbottensspets.
Eliasleden är Piteå kommuns längsta vandringsled, 26 km. Men till själva grottan är det bara runt en kilometer, högst två. Sista delen är lite cliffhanger, och stigen är lite knövlig så det är bra att ha balans men annars är det en lätt vandring som även mindre barn klarar. Och det ÄR spännande! På toppen av berget får du en finfin vy över Infjärden. Det finns rastplats däruppe, men inte ved & vatten så ta med det upp och elda med förståndet närvarande. Och ta med soporna hem, såklart. Många verkar glömma det.
Du får en fin utsikt över infjärden från toppen.
Det finns en stor, gratis bilparkering just utanför Svensbyn. Goggla så kommer den upp.
Jo, jag ska nämna att Emma markerade björn nära grottan, men vi skrämde nog bort den. Väsnas lite så hör björnen att du kommer, och tänk på vindriktningen om du inte vill träffa den. Man vill inte överraska den. Extra viktigt den tiden på året som dom har ungar.
Vanligt skogsvett alltså.
Puss på er alla från oss!
Källor:
Saker jag hört
Piteå kommun
SR dokumentär, P4 Norrbotten
4 reaktioner på ”Robin Hood & Glödheta paltar”
Vilket mysigt inlägg med härlig berättelse. Åsså litte pitmale. Int för att jag är bortta piit. Mitt mellan Boden/Lule dvs. Sunderbyn…
Ha det gott!
Tusen Tack! Vad roligt att höra Kikki.
Ha det gott!
Låter som Karl Bertil på julafton 😊. Ta från de rika och ge till de fattiga. Men sååå roligt att ge sig ut på nya äventyr och upptäcka nytt. Klart att fina Emma ska med. Heja er!
När hälsan tillåter ägnar vi mycket tid att söka nya naturreservat eller skogar/platser att besöka med vänner eller själva. Historia, geografi, biologi, hälsa m.m… så otroligt många bitar som blir tillgodosedda. Intresset tilltog vid pandemin när vi bara kunde träffa vännerna ute. Sen märkte vi att det var ju en alldeles utmärkt form att umgås på även efter pandemin. I vår har vi bl.a. besökt blåsippehavet (blå, lila, ceris, rosa, vita, randiga m.m.) när det böljade som vackrast, bokskogen den veckan när den var som allra skirast och ljusgrönt lysande, gullvivehavet där i den gamla beteshagen med de urgamla ekarna. Igår lyckade vi få ihop den första liljekonvaljbuketten. En syrenbukett står bredvid men de starkt doftande buketterna får vi njuta av på balkongen.
Önskar att ni alla får njuta av våren på det sätt som passar er bäst ☀️💚.
Hej Ami!
åååh! Ja, precis!
Så vackert det låter med alla blommor. Här i Umeå har löven börjat spricka ut.
SÅ smart sätt att umgås på, tack för att du tipsar och berättar.
Det är lättare att se det framför sig, hur det är hos er.
Önskar dig och alla som läser det här en ljuvlig fortsättning på våren!