Visste du att blåbär smakar olika beroende på om skvattram växer intill? Det visste inte jag heller, tills en gammal dam i Provence visade mig hur man verkligen lyssnar på naturen och översätter det till smaker. Och dofter.
Varje plats har en smak, eller flera. På franska kallas det terroir, på svenska jordmån. Men det är mer än så.
Under min studietid arbetade jag ett par månader på en vingård i Draguignan, Provence. Jag gjorde allt från ebourgeonnage och provningar till att tappa upp vin åt kunder och försökte svara i telefon så gott jag kunde. ”Rabiega vin Bonjour!”
De tillverkade flera fina viner, men det som satte djupast spår var ändå människorna: damerna och herrarna i vingården som delade sin platsbaserade kunskap om örter, jord och växtplatsens påverkan på smaken. De påminde mig om min mormor och morfar i Porjus, Sápmi, som levde med samma självklara förståelse för naturen omkring dem.
När jag kom hem började jag uppmärksamma samma mönster i våra råvaror. Jag ville förstå hur växtplats, årstid och tradition påverkar smak, inte som abstrakta teorier, utan genom samiska matsystem och den kunskap jag har fått i arv. Det ledde till att jag forskade vidare på universitetet och utvecklade en praktisk workshop om platsbaserad matlagning och kunskapsöverföring, som vi kallade Sápmi terroir. En metod att visa hur (mina iaf, jag kan int prata för alla) samiska matsystem och jordmånskunskap är djupt kopplade till landskap och identitet.
Utsikt över Arjeplogs vackra fjällvärld.
Ungdomarna i Sáminourra, den Samiska ungdomsorganisationen hörde av sig och ville laga mat tillsammans på sitt årsmöte, och vi gjorde det till verklighet. Här är några bilder från vår gemensamma workshop i Arjeplog i maj 2025. Jag hann inte fota mycket, och jag vill att alla ska kunna slappna av utan kameror när vi arbetar, men här är en smygkik på deras konstverk: samiska snackbrädor och prayer flags av återvunna lakan.
Samisk snacksbräda till dansen.
Vi var ungefär 70 personer på fyra workshops, och de timmarna bär jag med mig i hjärtat. Så fint att ses allihopa och även återse småkockarna från Áhkkus mat som nu blivit tonåringar, och att koka blodpalt vid Hornavan i ihållande isblåst.
Konstverken fladdrade i vinden. He blåste på Hornavan denna dag.
Renköttet bär på vad renen ätit. Höstslaktat och vinterslaktat är två olika smaker. Fågel från toppjakt på skidor är något helt annat än höstfågel. Allt hör ihop.
Köttsoppa på elden med klimp och varm gahkkú, samisk mjukkaka. Jag vet, det är lite för mycket grönsaker, men jag gillar purjolök, morötter och potatis i soppan.
Jag hoppas att ni fick med er något allihopa som var med. Om inte annat fick vi dela en stund tillsammans vid lägerelden med varm, äkta ahkku gáhkku och smör som smälter mellan fingrarna. Ni ska ha tack! Tack också chefen Professor Danielle Wilde på Designhögskolan i Umeå som möjliggjorde detta. Jag jobbade ju där i ett forskningsprojekt, som ännu pågår för patienterna och personal ute på olika sjukhus där de dricker morotsjuice varje dag under ett år i den kliniska delen, men min projektanställning var för en viss del, som nu är klar för en tid sedan.
Men jag är ju lite nyfiken.
Har du något starkt matminne, något som fick tiden att stanna eller hjärtat att klappa lite extra?
Ha en fin vecka allihopa!
Ps. Det blir lite sporadiskt uppdaterat här pga lär mig nytt jobb, reser endel och det. Ska berätta mer längre fram!
19 reaktioner på ”Smakar blåbär alltid blåbär?”
Tack för ett trevligt livstecken från dig :D! Fina bilder och intressant du håller på med. Och gott att äta. Lycka till med allt!
Apropå matminne… Nygjord rabarberkräm med mjölk, min mosters filbunke, mammas risgrynsgröt till jul och mormors bruna bönor. Ja, det var ett axplock.
Hej Annika!
Tack, så roligt att höra från dig också! Åh vilka fina minnen, tack för att du berättar för mig och vännerna här på bloggen!
Så efterlängtat att höra av dig igen. Du verkar ha fullt upp så mycket olika saker du sysslar med. Mina matminnen kommer hemifrån uppväxt i ett generations hushåll. Det var ofta Farmor som lagade maten och passade mig. Mamma jobbade ute på ägorna. Farmors pärpuddning 👌 Imponerad av att man fick till olika rätter fast det var kött och potatis. Pärpuddingen var potatismos, kokt kött, potatismos som man hade i en form och satte in i ugnen som en gratäng. Sedan kams / pitepalt 😋 Sköt om er 🤗
Hej Kristin! Ja, nu är det nya tider och mycket att lära sig! Vad roligt att läsa om dina fina minnen, tack för att du delar med dig. Jag uppskattar det verkligen. Nu vill jag prova laga pärpudding!!! Sköt om Er allihopa nu!
Kul 👍 då får jag komplettera det lite. Farmor brynte det kokta köttet och hade i lök också. Sedan hade hon ströbröd på det översta potatismos lagret. Sedan åt vi lingonsylt till 😋
Åh tusen tack vad spännande!
Så roligt att höra från dig Susanne 🤗. Förstår att du har fullt upp. Lycka till med allt nytt!
Det jag minns bäst från när jag var liten och vi hälsade på mormor och morfar var att det alltid var mycket hemlagad mat och gott fikabröd men allra bäst minns jag de alldeles vanliga smörgåsrånen som finns än idag, men som aldrig fanns hemma hos oss. Så jättegott och lyxigt tyckte jag. Med smör, ost och någon hemlagad sylt på. Fick lägga ihop två och två. Längtade alltid till dom mest av allt. Mormor såg till att köpa hem just dessa smörgåsrån när vi skulle komma… från någon av de tre varubilarna som kom till dom varje vecka. En fiskbil… sen minns jag inte vad de andra kallades. Torrdass med tidningspapper e dyl att torka sig med men så småningom kom det dit enkelt ganska hårt toalettpapper. Lyxigt värre. Vi fick vara med att nacka höns hos dom och ta med oss hem. Mormor skickade med oss ägg hem varje gång med. Till julen slaktades grisen och det saltades skinka. Två kor gav dom mjölk till husbehov. Många fina minnen från dom och den härliga platsen men lustigt nog är det smörgåsrånen som alltid kommer upp först när jag tänker på matminnen därifrån. Oftast åkte vi och hälsade på dom en dag varannan helg. Innan jag föddes brann deras ladugård ner efter att en luffare hade legat där på höskullen en natt. Ladugården var ju tvungen att byggas upp igen men det var nog en tuff händelse för dom. Tiderna ändras och nu är det andra problem vi brottas med.
Önskar er alla en fin början på våren
🌷🩷
Oh så roligt att du tog upp det här med smörgåsrån. Det hade vi hemma också. Mamma brukade göra en smörkräm som hon färgade grön med karamellfärg, bredde den mellan två smörgåsrån. Då var det fest. Ibland använde hon Mariekex. Jag är född i början på 50-talet.
Festligt Kristin, men helt nytt för mig💚.
För mig med, spännande att höra och lära sig nya saker!
Wow vilken fest Kristin!
Hej Ami! Tack, så roligt att höra från dig och vännerna här på bloggen.
Vilka underbara berättelser du delar med oss, uppskattar det jättemycket. Vad du har varit med om!
Ja, det var andra tider och vilket jobb att bygga upp allt igen. Ojoj.
Jag instämmer i dina vårönskningar till alla och dig fina Ami!
Minns när mormor bjöd på jordgubbskräm …saknar det jättemycket och även henne.
Oj det kommer upp flera och flera minnen. Vi åt något som kallades för klappgröt. Mannagrynsgröt 🤔, sedan lingonsylt eller saft i och så skulle den vispas jätte jätte mycket så den
blev fluffig och smälte i munnen 😋
Javisst Kristin, klappgröt gjorde mamma av den hemgjorda saften med. Kall mjölk till och det var så gott tyckte jag. Fluffig och så annorlunda i konsistensen. Finns många fina matminnen från förr när man börjar tänka efter. Kom att tänka på alla krämer mamma kokte av bär o frukt i säsong. Alltid något sådant till efterrätt. Om krämen tagit slut lite för snabbt så fanns alltid mammas lingonsylt att tillgå. Lägga lite i botten på mjölkglaset och sen på med lite mjölk. Nu har vi sällan efterrätt till vardags. På sin höjd en clementin eller dela en frukt med varandra.
Sååå roligt att läsa Ami, tack! Jag tycker att de var smarta förr med efterrätten, det är något i det. Där jag kommer från är det int alltid så jättemycket grönsaker till maten, men nästan alltid bär efteråt!
Åh det är ju toppengott Kristin! Tack för tipset!
Glömde ju skriva att Margot hälsar till er alla🥰
Hej Barbro, åh jag förstår. Vilket fint minne. Så mycket kärlek & värme.